Under filmens/föreställningens/teaterpjäsens gång berättar syntolken kortfattat om det som sker. Tolken ger ledord och berättar vad som sker under föreställningen; om människors gester och ansiktsuttryck samt förflyttningen mellan olika miljöer. Helt enkelt fyller tolken i det finstilta och osagda: exempelvis om en människa gråter tyst, smyger eller har ett speciellt ansiktsuttryck.
Förutom att berätta om vad som händer på scenen/filmduken berättar syntolken förstås om någonting annat runtomkring inträffar.
Så långt det är möjligt undviker syntolken att prata under dialogens och musikens gång, men ibland måste det ske. Ett exempel: om två skådespelare står och pratar på scenen och en tredje långsamt närmar sig (och hen kanske har en kniv i handen?) då måste syntolken förstås välja att störa dialogen några sekunder och berätta om den tredje personen.